Operationen

Halva tiden har jag gått omkring och trott att hon skulle sövas ner. Det var det värsta just under den tiden. Kändes som att då kunde hon vara min lilla vridfot resten av livet.

Läkarna och gipsteknikern sa till mig att jag kunde vara med under op. De tog av gipset, vi badade henne och matade. Som vanligt. Sen kom en sköterska in och la en bedöcningssalva på hennes häl.
Hälsenan ska skäras av för att sen förlängas och växa ihop. Dessa små bebisar tillverkar vävnader själv så hälsenan kommer vara som ny.

Efter en halvtimme av väntan åkte vi in till op-rummet. Jag hade sagt hela veckan att jag inte skulle vara med, men alla dessa sköterskor, gipstekniker och Dr sa att det var ett snabbt och enkelt ingrepp.

Nej det var hemskt rent ut sagt. Vill inte gå in på detaljer. Men som mamma vill man inte se. Inte jag så jag ångrade mig stort. Visst har det gått över nu men det svider till när jag skriver detta.

Efter op så gipsades hon igen och gipset ska sitta på i tre veckor.

Den 20:de jun tog vi av gipset. Vi badade inte henne där. Utan vi ville hem så fort som möjligt och bada henne hemma. Men nu kom vi till en annan bit, skorna.

Nu skulle hon ha skenan.

Gipsad bebis

Tänk så många nyfikna blickar vi fick under den tiden då Malicen var gipsad. Många som stirrade.

Det fanns även folk som stirrade på sjukhuset.
Sen undrade många varför gipset måste gå hela vägen upp.
Det är så här, som gipsteknikern sa: Dessa små Huddini kan lirka sin fot ur gipset. Är gipset ovanför knä så är det svårare men vissa kan med hela gipset vrida sig ut.

Jag bara längtade tills hon skulle bli av med gipset och ha på skor med skena.

3:e avgipsningen

Efter andra eller tredje gipsningen fick hon vara med på ett seminarium. Detta är för att fler ska lära sig inom läkar världen.

Sen tog vi inga fler foton på foten. Men det gick åt rätt håll. Gipsning och vridning blev bra.

2:a avgipsningen

Tillbaka igen hos ortopeden. Man längtar verkligen varje gång man ska hit för att ta av gipset och få bada henne. En hel vecka är det katt tvätt, men här blir det ett riktigt bad.
Benet som är gipsat luktar inte så gott kan jag säga.

Så här efteråt önskar jag att jag hade tagit fler bilder, men då var allt så jobbigt och omständigt och jag ville bara glömma att hon hade gips.

Under hela denna tiden så kämpade jag med amningen så att det skulle fungera, eftersom hon kanske hade en infektion på hjärtat så tänkte jag att det skulle hjälpa till för att få bort infektionen.

1:a avgipsningen

Då var det dax att åka in till ortopeden, träffa gipsteknikern för att ta av gipset.

Så här såg foten ut efter första veckan med gips:

Sen skulle hon badas och matas. Efter lite väntan som ibland blev lång kom ortopeden och maserade foten i ett nytt läge medan gipsteknikern gipsade om.  Våran gipstekniker, 40 år i branschen. Så han skulle gå i pension veckan innan hennes sista gipsning. Han var riktigt bra, vi var jätte nöjda med honom.

 Han berättade hur hela proceduren skulle gå till med alla gipsningar och operationen och skorna på skenan. Packade in gipset så att vi kunde väga det på BVC.

Första gipset:

En liten socka till gipset så att det inte skulle bli smutsigt:

När vi sa att vi har två friska barn hemma sa ortopeden att den här tjejen är hur frisk som helst, detta är inget handikapp eller någon missbildning utan en felvridning som man ställer till rätta.

Sen var det bara att gå hem med sitt gipsade knyte och tycka synd om henne. Att en sån liten ska ha ett gips och inte kunna sprattla som alla andra. Hon brydde sig inte ett dugg. Hon var van att ha gipset redan från dag 2 i sitt liv, hon visste inget annat.

Femte Dagen

14.00 fick vi tid hos Dr för ett nytt EKG. Jag ville bara att tiden skulle gå fort så jag kunde få det överstökat. Väl inne gjorde en sjuksköterska EKG på henne. Hon tyckte det såg bra ut men skickade papper till Dr så att han skulle bedöma det. Under tiden fick de ta ett nytt blodprov på Malicen för att se om hon fortfarande hade förhöjda halter av enzymer.

Efter en lång väntan i väntrummet kom hon med svaren från Dr och sa att EKG såg bra ut. Vi blev jätteglada. Äntligen såg det bra ut. Malicen vad du har skrämt oss.

Efter en vecka hörde Dr av sig att det var inga problem med hennes hjärta. Nu förklarade han allt i termer som vi kunde förstå. Ett hjärtfel finns från början och uppkommer inte senare. Går hon upp i vikt och växer bra så är allt bra. Små bebisar kan ha ett oregelbundet EKG,  förhöjda enzymer och blåsljud på hjärtat. Det behöver inte betyda något, men de kollar för att vara på den säkra sidan.

Då var den mardrömmen slut. Nu skulle vi smälta allt med den lilla vrid foten som helt plötsligt kom i fokus när allt annat la sig.

Fjärde dagen

En fridful morgon med en lätt frukost och jag njöt för en stund att ha hela familjen samlad, nu är vi 5. Det var detta vi hade längtat efter så länge. Men den fina stunden försvann och vi var tvugna att bege oss till ett nytt EKG.

Mödosamt traskade jag in på sjukhusområdet, det var påsk och vädret var fint. Men vad hjälper det om det är fel på hennes hjärta?

Detta EKG var anpassat för bebisar, mycket snällare mot tunn bebis hud. Enda svaret jag fick var att Dr skulle höra av sig.

Morgonen gick, det blev lunch och eftermiddag. Jag började bli possitiv, ingen som ringt betyder i min värld att det är ok. Min syster och hennes man var på fika hos oss när samtalet kom. Mina känslor åkte berg & dalbana hela tiden. Min man hade luren och var rätt så allvarlig.

Vi ska till hjärtmottagningen och träffa en kardiolog som ska göra ett Ultraljud på hennes hjärta nu!!!
Mina tårar sprutade och hela min kropp darrade. Min syster tog de stora barnen med sig och vi körde med ilfart mot sjukhuset. Jag satt bak med Malicen och mina tårar rann ner för kinderna. Det är nu det gäller, det är här vi kommer att få se om hon har fel på hjärtat eller inte.
Tidigare tog de blodprov och hittade förhöjda värden av enzymer. Så det kunde vara en sån enkel sak som en infektion på hjärtat. Något vi skulle vara extra observanta med var om hon åt mer än 10 min, gissa om jag klockade alla måltider. Värsta var att hon var en snabb ätare så hon åt på 15 min och sen var hon mätt. Sen gick hon upp i vikt och som jag förstog det så går barn inte upp i vikt med hjärtfel.

Vi blev inkallade direkt, allt var färdigt för oss och Dr väntade på oss. Kändes nästan som man åkt in med en ambulans och teamet var redo....

Först tog hon ett EKG på Malicen och den visade en liten avvikelse igen. Då satte hon igång ultraljudet. Ställde in bilden flera gånger, zoomade, stillbilder, det kändes som en evighet. Ju mer hon var tyst och klickade med apparaten ju mer nervös blev jag. Jag försökte vekligen läsa av bilderna men det var helt hopplöst och hon sa inte ett ljud under hela undersökningen.

Nej, men det ser bra ut, inga hål, ingen hjärtsvikt så det är inga problem. Vi ska bara ha en uppföljning ang det förhöjda enzymet och ett till EKG så ni får en ny tid på barnkliniken.

Pust, pust.....vi kom hem och la oss alla tre i sängen och sov ruset av oss. När vi vaknade så kände vi smärta i hela kroppen, det var spänningarna som började släppa. Men åter igen, det är inte helt över. Imorgon ett nytt EKG. Jag försökte se det possitivt, men min man ville inte släppa det innan han fick ordentliga svar.