Halva tiden har jag gått omkring och trott att hon skulle sövas ner. Det var det värsta just under den tiden. Kändes som att då kunde hon vara min lilla vridfot resten av livet.
Läkarna och gipsteknikern sa till mig att jag kunde vara med under op. De tog av gipset, vi badade henne och matade. Som vanligt. Sen kom en sköterska in och la en bedöcningssalva på hennes häl.
Hälsenan ska skäras av för att sen förlängas och växa ihop. Dessa små bebisar tillverkar vävnader själv så hälsenan kommer vara som ny.
Efter en halvtimme av väntan åkte vi in till op-rummet. Jag hade sagt hela veckan att jag inte skulle vara med, men alla dessa sköterskor, gipstekniker och Dr sa att det var ett snabbt och enkelt ingrepp.
Nej det var hemskt rent ut sagt. Vill inte gå in på detaljer. Men som mamma vill man inte se. Inte jag så jag ångrade mig stort. Visst har det gått över nu men det svider till när jag skriver detta.
Efter op så gipsades hon igen och gipset ska sitta på i tre veckor.
Den 20:de jun tog vi av gipset. Vi badade inte henne där. Utan vi ville hem så fort som möjligt och bada henne hemma. Men nu kom vi till en annan bit, skorna.
Nu skulle hon ha skenan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar