Fjärde dagen

En fridful morgon med en lätt frukost och jag njöt för en stund att ha hela familjen samlad, nu är vi 5. Det var detta vi hade längtat efter så länge. Men den fina stunden försvann och vi var tvugna att bege oss till ett nytt EKG.

Mödosamt traskade jag in på sjukhusområdet, det var påsk och vädret var fint. Men vad hjälper det om det är fel på hennes hjärta?

Detta EKG var anpassat för bebisar, mycket snällare mot tunn bebis hud. Enda svaret jag fick var att Dr skulle höra av sig.

Morgonen gick, det blev lunch och eftermiddag. Jag började bli possitiv, ingen som ringt betyder i min värld att det är ok. Min syster och hennes man var på fika hos oss när samtalet kom. Mina känslor åkte berg & dalbana hela tiden. Min man hade luren och var rätt så allvarlig.

Vi ska till hjärtmottagningen och träffa en kardiolog som ska göra ett Ultraljud på hennes hjärta nu!!!
Mina tårar sprutade och hela min kropp darrade. Min syster tog de stora barnen med sig och vi körde med ilfart mot sjukhuset. Jag satt bak med Malicen och mina tårar rann ner för kinderna. Det är nu det gäller, det är här vi kommer att få se om hon har fel på hjärtat eller inte.
Tidigare tog de blodprov och hittade förhöjda värden av enzymer. Så det kunde vara en sån enkel sak som en infektion på hjärtat. Något vi skulle vara extra observanta med var om hon åt mer än 10 min, gissa om jag klockade alla måltider. Värsta var att hon var en snabb ätare så hon åt på 15 min och sen var hon mätt. Sen gick hon upp i vikt och som jag förstog det så går barn inte upp i vikt med hjärtfel.

Vi blev inkallade direkt, allt var färdigt för oss och Dr väntade på oss. Kändes nästan som man åkt in med en ambulans och teamet var redo....

Först tog hon ett EKG på Malicen och den visade en liten avvikelse igen. Då satte hon igång ultraljudet. Ställde in bilden flera gånger, zoomade, stillbilder, det kändes som en evighet. Ju mer hon var tyst och klickade med apparaten ju mer nervös blev jag. Jag försökte vekligen läsa av bilderna men det var helt hopplöst och hon sa inte ett ljud under hela undersökningen.

Nej, men det ser bra ut, inga hål, ingen hjärtsvikt så det är inga problem. Vi ska bara ha en uppföljning ang det förhöjda enzymet och ett till EKG så ni får en ny tid på barnkliniken.

Pust, pust.....vi kom hem och la oss alla tre i sängen och sov ruset av oss. När vi vaknade så kände vi smärta i hela kroppen, det var spänningarna som började släppa. Men åter igen, det är inte helt över. Imorgon ett nytt EKG. Jag försökte se det possitivt, men min man ville inte släppa det innan han fick ordentliga svar.