Etiketter

söndag 28 augusti 2011

Tredje dagen

Tittade mig i spegeln och konstaterade att mina panda ögon var kvar. Då var det bara att vänta på Dr igen som skulle lyssna på hjärtat igen. Medan vi satt och väntade hörde jag en annan mamma prata. "Jag fick stanna kvar för de hörde blåshjud i hjärtat, men det är vanligt på små bebisar." Jag lugnade ner mig lite och tänkte att det inte kan vara så farligt.
Hon kom ut från Dr och sa att det var ok inget blåsljud mer. Då tänkte jag ok då får väl jag åka hem idag.

Glömde att skriva att EKG visade en liten avikelse.

Inne hos Dr hörde hon  blåsljud igen. Mina tårar bröt ut igen. Då var det dax igen, nytt EKG.
Jag fick stanna kvar för svar från EKG. Både jag och Malicen var stressade av sjukhusmiljön.

På eftermiddagen kom svaren från EKG:n att det fortfarande fanns en liten avvikelse. Jag fick gå hem men skulle komma tillbaka till neonatal på EKG. När skulle denna mardröm sluta.

Väl hemma efter en massa strul på apoteket, släppte den första spänningen. På kvällen fick jag kallfrossa och kunde inte sluta skaka. Hela min kropp var så slut, matt, att jag varken kunde sova eller äta. Nu när spänningarna började släppa var kroppen helt matt.




På kvällen kom syskonen med pappa. Stora syster 7år och storebror 5år. Visade stolt upp lilla Malicen och hennes gips och glömde allt för en liten stund. Det var viktigt att syskonen skulle se en glad mamma, ingen vettskrämd och ledsen mamma.

Denna natt tog barnmorskorna Malicen i 2 timmar så att jag skulle få sova. Men min torrhosta väckte mig hela tiden.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar