Världen är liten

För någon dag sedan var jag på fd Babyland, Barnetshus numera. Där träffade jag på en  tjej som jag träffat på sjukhuset, våra barn blev gipsade samtidigt. Hon har en liten pojke som har vridfot på båda fötterna. Vi stod och pratade, det är roligt att byta erfarenheter och träffas igen eftersom man har något så ovanligt. Mitt i allt kom en dam fram och undrade om vi pratade om klumpfot??? Hon var där med sin dotter som har klumfot fast hon kan väl vara mellan 15-17 år. Hon berättade att hennes dotter var den första tjejen som de inte op, utan hon åkte in till Lunds universitetssjukhus med sin dotter varje dag och dr masserade foten. Det har inte stoppat henne från att spela fotboll. Väldigt intressant och trevligt.

Strumpbyxor på alla mina bebisar

Jag tycker att strumpbyxor på bebisar är jätte gulligt, det sötaste som finns.... Har alltid haft till mina två äldsta, hittade fina pojkstrumpbyxor bruna med nalle puh, gröna med bilar och blåa med kalle anka.

Men Malicen kan inte ha, jag blir ledsen när jag inte kan ha en klänning och ett par strumbyxor på henne.
Det liksom hör till, en liten tjej och hon kunde inte bli sötare i strumpbyxor och klänning.

Problemet är att hon inte kan ha strumpa på ena foten med skor och skena för att hon får skoskav.

Något positivt är att när det är kväll så väntar hon på att man ska klicka på skenan när hon ligger i sin säng, hon kan inte somna utan skenan. Nu slipper jag bära omkring henne tills hon somnar på kvällen.

Positivt tänkande

Jag har tänkt väldigt positivt till skorna för Malicens skull. Men hon är verkligen svårflörtad. När jag tar av skorna så blir det en glad och sprallig bebis. Har hela tiden tänkt: hon vänjer sig, eller hon vet inget annat så här är det. Men nu när jag tittar på henne hur annorlunda hon är utan så tycker jag synd om henne. Hoppas verkligen att hon blir av med skorna dagtid nu på 6 månaders kontrollen. Hon är så snäll och säger inget när skon klämmer.

Igår var jag på sjukhuset och fixade till inlägget i hennes sko. Det klämde på hennes knöl. Nu är det bättre.Det är väldigt påfrestande för mig men säkert för henne med. Med skenan är det svårt att bära, amma och för henne röra sig. Varför jag skriver detta är för att alla vi som har detta och är med om detta har våra problem. Kämpar och sliter med skorna, det är bara att hålla ut. Det har varit en jobbig tid den senaste veckan. Men tänk positivt att detta ger resultat och hur viktigt det är för barnets skull. Det är trots allt hennes fot, den MÅSTE bara bli bra!

Fick en tid för återbesök

Äntligen fick vi en tid för ÅB hos dr. Om två månader får vi reda på om skenan åker av på dagen och bärs endast nattetid.
Jag hoppas och vi kämpar med skorna varje dag. Hoppas allt slit ger resultat.

 Kommer snart med en ny bild på foten utan sko.

Nya skor

Nya skor, nya problem tänkte jag. Nu har hon hunnit bli 4 månader och jag har hunnit i kapp bloggen så att vi hamnar i nuet. Vi fick nya skor, de gamla var så små och stortån stack utanför. Skorna fick samma inlägg som de gamla och det fungerade super i tre dagar. Sen åkte skon av på vridfoten.

Jag måste tillägga att varför foten inte riktigt passar i skon är att den har inte en riktig häl. Den formas av skon. Nu har man sett att formen på en häl har utvecklats och man ser resultat. Om man känner på vridfotens häl så är den mjukare en den vanliga foten.

Tillbaka på sjukhuset så fick vi ta bort hästsko inlägget och lägga i det gråa inlägget. Fungerade dock bara ett dygn, sen var vi tillbaka där vi började. Så jag tog av strumpan igen och nu sitter den där den ska sitta. Dessa skor är gjorda av skinn så jag kan tänka mig att en naken fot inte glider i skon utan att den sitter fast.

Skenan är nog gjord av plast och kolfiber, sa fråga för säkerhets skull. Sammtidigt som den är lätt så är den så otymplig när man lyfter upp sin bebis. det blir en hel vetenskap i början hur man ska lyfta och bära.

Här kan man se den silvriga haspen som man drar i samtidigt som man skjuter fram skon, så går den av.

Hålet är till för att se om foten sitter rätt. Hälen ska vara längst ner och mot skoväggen. På denna bild kan man se att skon inte sitter helt rätt men så här ser det ut när häen inte är helt färdig, utan kommer upp en bit. Därför tappar hon skon för det finns ingen häl som håller fast skon.

Något fint att titta på när man lyfter upp sina ben.

Hon luftar sina ben 30 min på morgonen när jag lämnar barnen på dagis och skola, sen 30 min på kvällen. Det fungerar fortfarande med klicka av och klicka på under natten, 2-3 gånger/natt.

4 månader 71cm och 8070g

Strul med skorna

Nu börjar en lång historia av problem med skorna. Men bara den skon som är på vridfoten.

Först och främst så åkte vi på jourtid för att skon akte av, bara så där. Sen fick vi tider för att justera graderna på skons vinkel. Det är hennes vänster fot (vridfoten) som kommer vara 70 grader åt vänster medan den högra hamnar på 35 grader. Vi började på 50 grader så att knä och fot skulle få vänja sig. Sen höjde vi det till 60 grader.

Hur som helst så fick vi ett inlägg i skon som kallas för hästsko (formad därefter). Det fungerade inte så bra, hennes fot blev helt blå på hälen och såret efter op började kladda. Denna snälla bebis klagade inte på detta. Men hon hade problem med magen och det gjorde mer ont än hälen.

Jag tog av skon två dygn. Jag var riktigt ledsen att det inte fungerade. Detta hände över helgen och aktiv ortoped  har stängt. Så det var min enda lösning som hjälpte. Såret torkade och vi åkte tillbaka till sjukhuset. Vi bestämde att få tider att ställa in graderna på skenan med 5 åt gången eftersom det var så mycket problem med skon.

Det slutade inte där. Hennes fot såg ut som om någon hade tryckt ihop. Hon fick rodnader på foten och vi tog av skorna ett dygn. Samma sak, detta hände till helgen. Vi visste att om inte rodnaden släppte efter 20 min så skulle man kontakta aktiv ortoped, men det var stängt. Rodnaden var där så hon blev utan skor.

Vi hade mycke problem med att foten åkte upp en bit i skon, då blir det skoskav och ingen effekt. Hon är stor tjej och stark så när skenan satt på kunde hon ta i ordentligt.

Till slut kom vi fram till en lösning. Vi tog av strumpan på vänster fot. Så nu såg hon jätte rolig ut med en strumpa på ena foten och utan på den andra.

I vanliga fall brukar barn få skovskav utan strumpa men i hennes fall var det tvärtom.

Ibland måste man själv trixa för att få det att fungera. Hon var så snäll så hon sa inget, eller grät.

Sen blev det problem med den anra skon. Hon bara sparkade av sig den. Så när jag skulle lyfta upp henne mitt i natten så låg hon där med en sko och sov som en ängel. Tillbaka till sjukhuset. På denna sko fick vi ett grått inlägg. Som tur var fungerade det.

3 mån 66cm och vägde 7550g

Duktig tjej

För att ha gått igenom så mycket och bara vara två månader, det kallar jag för duktig tjej.
Det var inga gnäll eller skrik den första natten med skor och skena. Dock en sak som jag kände var komplicerat för min del, amningen. Hur i all världen ska hon ligga på sidan?
Min enda lösning var att klicka av skenan. När hon var färdig så var jag tvungen att klicka på igen, då var jag rädd att jag skulle väcka henne. Men nej jag klickade på skenan och hon susade gott. Efter tre timmar vaknade hon igen och var hungrig. Då var det bara att klicka av och klicka på.

Detta klickande på natten har funkat, fast det gäller ju att ha på skenan 23h/dygn. Som tur är hon en snabbätare, 10-15 min. Så vi slösar ingen tid utan skenan.

Jag frågade Aktivortoped om det var ok och det var det om hon åt så korta stunder.

Min snälla lilla tjej!